Aspire

Iver eller besatthet?

 

Som jag skrev tidigare så har jag bestämt mig direkt när jag läste om aspire. Under tiden jag väntade har jag förberedd mig så gott jag kunde. Jag kar köpt en ny köksvåg, en som tom räknar kalorier, haha, en ny mixer och badrumsvåg (som jag i vanligtvist undviker).

Jag har pratat med min kompis om hennes upplevelser, läst andras bloggar och tom kollat hur man aspirerar (tack vare min snälla och öppna kompis). Jag började med att försöka tugga bättre¸ än går det si så där, då jag glömmer mig ibland. Jag har pratat öppet om min fetma och inte bara skämtat om den. För det är lätt att jag gör det. Känns liksom att man tar folk ”på sängen” och om jag skämtar om mig själv så har de inget att tillägga och då har jag lite ”övertag”, tar liksom vapen från andras händer. Det gör inte mindre ont men man skipper höra iaf de öppna kommentarer…

Jag hoppas att allt jag gjort ska hjälpa mig i framtiden! Som Micke har berättat på mötet: ”man ska bestämma sig för att ändra sitt liv”. Det har jag gjort, jag blir ju nästan lyrisk när jag tittar på de som har gjort ingreppet, haha. Jag ser mig själv i framtiden stå med samma resultat!  Gud vad det skulle vara roligt att visa mig själv till de som känner mig som den eviga tjockisen! För att inte säga med alla fördelar med bättre livskvalite!