tisdag 30 december 2014
Så var det dags…
I söndags när jag kom hem mådde
jag lite konstig, trodde att jag bara var trött så jag la mig för att sova
liten stund. Hann inte precis vila innan jag började springa på toa.
Maginfluensa kom även till mig. Jag missade mitt pass mellan måndag och tisdag
och som vanligt kommer det resultera med mindre pengar i plånboken.
Att behöva nästan bo på toaletten
är inget roligt, som ni vet, jag kände mig riktigt matt, kraftlös och var yr. Plus
att det är lite annorlunda upplevelse när man nu äter mindre så att i vanliga
fall blir nr2 inte en daglig rutin. Men jag ska inte fördjupa mig i ämnet. Nu
är det bättre men jag orkar fortfarande inget speciellt. Hoppas jag blir bra
snart, det brukar som tur är inte hålla sig längre än 2-3 dagar iaf.
För övrigt är jag glad, nöjd och
hoppfull. Det är underbar känsla att ha när jag ska börja det nya året. Jag har
gått ner nästan 20 kg på 3 månader och bara det gör att jag är stolt över mig
själv.
Min blogg har blivit riktigt
internationell, haha. Familj, vänner och bekanta läser det jag skriver i
Sverige, Polen, Norge, Holland, England och Skottland! Tyvärr så är Google
översättning lite si så där, så jag fick förfrågan att även skriva på polska och
engelska. Men det orkar jag inte, lol. Ibland översätter jag mina texter, när
jag får frågor via skype, TS3 eller e-mail.
Det är roligt att så många vill
veta hur det går för mig, kanske gör man även lite reklam för aspire metoden? Jag
vill tacka alla för ert stöd och för att ni visar så stort intresse!
Jag har funderat över varför jag
har lite ont runt slangen. Eller inte ont, det svider lite ovanför och är lite
röd då och då. Speciellt när jag intar visa positioner (självklart, extra
mycket nu vid maginfluensan). Det är i stort sätt inte så farligt men jag
känner obehag. Och jag tror att jag fattar varför. Innan hade jag en riktigt
stor mage. Nu har det minskat och huden har börjat ”ändra läge”, då blir det så
att det trycker på slangen. Alltså det hänger mer på den. Troligen därför blir
det rodnad och att det svider, fast det är bara min teori. Jag är däremot glad
att det är inget som rinner och att tömningarna går riktigt bra. Jag är bara
lite trött. Det var tuff arbetsvecka med ännu värre avslutning.
Nu ska jag ta det lugnt, och
imorgon ska jag kolla lite på raketer. Jag jobbar redan från morgonen den 1/1
(hoppas jag), så ingen fest här! Vi ska äta (om jag kan och mår bra) lite annat
för sista gången under de lite galna fest- mat- dagar. Råbiff till förrätt,
torsk till mig och oxfilé till sonen och faktiskt lite glass till efterrätt. Sedan
är det dags för att tänka på dieten, men inte för mig. Min son han ska börja
fasta nu. Mot slutet av januari ska även han få göra ingreppet.
Jag är mycket glad att jag gjorde
det förre honom. Det blir så mycket lättare att hjälpa honom med allt, då är
man inte längre nybörjare.
Känns som jag skulle behöva lite
hjälp i det nya året som kommer. Tror ni att man kan sätta annons: ”Söker en
generös altruist, för att få hjälp med inköp av nya kläder. Sponsring endast
utan mottjänster”…
Haha, undrar om någon skulle
svara. Jag får ju räkna att jag ska behöva nya kläder inte bara för mig, men
också för min grabb… Fast det är faktiskt roligt när man ska köpa mindre
storlekar än hittills!
I år har jag två nyårslöften. Jag
brukar annars aldrig ge någon, för oftast kan jag inte förverkliga dem.
Vanligtvis slutar det bara med drömmar.
Det första är att jag ska
fortsätta gå ner i vikt. Och det andra är att jag ska stressa mindre. Det
tänker jag faktiskt försöka hålla!
Nu villa jag önska er alla Gott Nytt År och hoppas att era drömmar och
allt ni bestämmer er för ska gå i uppfyllelse!
Ha ni gott och drick ett glas för
mig, så hörs vi ”nästa år” xD
torsdag 25 december 2014
Torsdag
Hej på er alla. Hoppas att ni
hade en riktig god julafton!
I helgen innan jul gjorde jag en
smörgåstårta och vi besökte min ex svärmor. Jag har inte berättat till henne
att jag gjorde ingreppet för hon skulle bara oroa sig. Nu var det dags att säga
som det är och hon har tagit det mycket bra.
Det roliga var att hon var
nyfiken hur man tömmer. Så självklart har jag visat henne hur man spola. Hon
tittade nyfiket och frågade hela tiden om jag behöver hjälp, eller om hon ska hålla
slangen, haha. Lite kul tycker jag.
Det bevisar bara, att om
människor är öppna, så även de som är typ 78 år gamla kan acceptera allt som
hjälper andra, utan att tycka att det är konstigt! Jag kan inte ta som exempel
min mamma. Hon är lite för modern, accepterande och ung i själen för sin ålder,
lol.
Julhelgen blev som jag hade tänkt
mig att den skulle bli, både rolig och tråkig. Jag saknade att vara hemma men det var även mysigt med våra brukare och arbetskompisar =)
Jag väger idag 97,4 och det är
efter frukost som jag åt på jobbet. Jag är faktiskt inte besviken alls! Jag vet
att det är bara 0,5 kg som jag har gått ner sedan sist. Men jag har fuskat en
del också. Jag åt lite annan mat än vanligt och det blev en del kakor, choklad
och julmust. Och framförallt nötter. Goda, nyttiga, dock med så många kalorier.
Jag var däremot noga med att allt det mer förbjudna kom i samband med maten, så
jag spolade det direkt.
Jag kände inte att jag behövde
låta bli att ”festa”. Tänkte att det är bara en gång om året som vi äter lite
annat och extra och då får det vara. Jag har inte alls något dåligt samvete för
det! Och i ärlighetens namn, så vet jag att jag åt mindre än förra gångerna vid
jultiden.
Jag fortfarande undviker kött,
jag tycker att det är svårt att tugga det, så som jag ska. Och en del saker
äter jag inte, bara för jag är rädd att jag ska ”missa” att tugga rätt, som
snabbmakaroner. Men jag ska säga till er att jag åt räkor, haha. Tog tid men
ingen stopp blev det, så man lär sig!
Nu ska jag bara njuta av att vara
hemma för på lördag är det dags att jobba redan på morgonen igen.
God fortsättning till Er alla!
Julafton på jobbet xD
lördag 20 december 2014
Karma's a bitch
Jag har läst någonstans att varje
synd, smärre såväl som grövre, kräver botgöring.
Nu med annalkande juletid en
jämförelse med en av mina synder är på plats. Jag ska inte komma här med en
analys av mitt liv men det jag tänker på är ”frosseri”.
Jag har levt med för mycket, för
kaloririkt och med mat jag åt för snabbt. Jag är medveten om det! Det
resulterade att jag blev som jag blev. Jag kan tycka att det är lite orättvist
när jag tänker på min bästa väninna som är smal och äter mer än jag gjorde, och
rör på sig lika lite som jag.
Men jag har tagit ett steg nu i
livet som ska förändra allt och jag är glad för det. Jag ser fram emot att bli
smal.
Jag vet inte vad är för fel med
mig men jag är inte så nöjd som jag borde vara. Missförstå mig inte nu! Jag
skulle inte för en sekund ändra mitt beslut. Jag tar det som kommer och är
förväntansfull, men...
Jag har alltid gillat nya smaker
och mat. Jag njuter i vanliga fall av att dela måltid, laga mat, experimentera
och hitta på. Nu däremot känner jag att jag har tappat intresse för det mesta
som har med maten att göra.
Människor som har börjat sin resa
med aspire före mig säger att först nu njuter de av måltiden och maten. Jag gör
inte det längre. Jag äter för att jag är hungrig.
Jag har alltid gillat varm mat.
Nu för tiden innan jag är klar, är min mat kall. De första tuggorna är goda,
men innan jag sväljer blir allt smaklös och till och med lite äcklig.
Att äta tar himla lång tid och
spontaniteten försvann helt. Så, ja, jag har tappat en del som jag njöt av och
älskade och... som gjorde mig tjock, för att jag inte kunde hitta balansen.
Jag vill bara förtydliga nu (för
de som kanske tror det) att det är inget fel på mina tänder och att tugga för
sig är inte svårt i normala fall.
Det gäller att prioritera! Mitt
val säger vad som är viktigast för mig. Och jag ska fortsätta!
No matter what! Men som jag skrev
innan ” karma's a bitch”, jag får betala
för mina synder.
Jag är så himla tacksam för att
aspire metoden finns. Tänk på alla de som behöver hjälp. Tänk på de som gjorde
GBP (jag var i tankar på väg att göra det) och måste leva resten av livet med
ändringar som man inte kan ångra. Jag vet, att jag även nu kan leva nästan som
vanligt. Om jag vill, kan jag plocka bort pegen. Det gör att man känner sig
tryggare, inget är ju förändrat permanent i kroppen.
Målet är att jag ska lära mig att
ändra på mina vanor. Jag tar denna period som det är, bara en period i livet
som jag ska gå genom. Fast jag kan inte låsts för er, att jag tycker om allt.
Jag ska i framtiden låta bli att
spola, jag ska hålla vikten utan att behöva mosa maten till det minsta och då
jag ska njuta igen. Tugga ordentligt och äta skata, det ska jag för alltid göra,
men inte som jag gör nu!
Nu när julen närmar sig är jag
inte särskild orolig. Jag vet att det kommer att vara mer sötsaker än vanligt,
men jag ska försöka att vara förnuftig.
Min familj består av min son och min mamma. Mamma bor i Polen och vi, tyvärr, kan inte träffas varje jul. Min son har blivit vuxen och julen fått många modifikationer hos oss. Vi ger varandra bara något symboliskt på julafton och handlar annat på mellandagsrea.
Vi delar julmaten på flera dagar.
Varmrätter för sig och kalla rätter för sig. Ingen orkar äta allt på en gång! Det
har vi gjort i några år, då vi firar själva. Självklart, att det blir den
svensktraditionella maten på menyn, men det slinker in en del av polsk mat
också.
I Polen äter vi inte kött på julafton,
bara massor av fisk och grönsaker.
Nu har jag en, som jag kallar det
”dropp in vecka”. Jag jobbar måndag till tisdag, på julafton börjar jag redan
kl 13.45 och går av nästa dag klockan 9:00. Sedan, lördag till söndag och
måndag till tisdag igen. Lite tufft att det kom vid julhelgen, men vad ska man
göra? Jag har inte precis speciell julstämning hemma eller i huvudet. Men jag
får skaffa det, för min brukare och andras bästa =)
Min son i alla fall ska träffa
sin pappa och farmor på julafton, så jag är glad att han inte kommer att vara
ensam. Och vi två för göra liten tjuvstart den 23/12 .
Nu ska jag ta en liten paus från
skrivandet här. Jag återkommer på torsdag nästa vecka, så kan jag berätta hur
mycket jag väger och lite annat smått.
Jag vill önska Er alla en riktig God Jul! Ha ni så himla bra och mys med
era familjer under alla helgdagar.
fredag 19 december 2014
Torsdags vägning
Ja, jag hade inte så stora
förhoppningar för denna vägning. Spolningar har gått bra men det är ju vanlig
mat jag äter och mer än jag åt under fastan. Så jag är inte förvånat att vågen
står still. För jag inte kan säga att jag har gått när vågen visar 97,9… Ett
hekto!
Inget att gråta över, även om jag
inte är glad, plus att mina drömmar att går ner 1 kg i veckan är borta. Får ta
mig i kragen och hoppas att det blir bättre nästa torsdag.
Mått
den 19/11, och 18/12
Vikt:
105 / 97,9 kg
BMI:
38,6 / 36
Cm i
midjan: 108 / 104 cm
Kroppsfett:
55,3 / 51,72 %
Vikt på
fettet: 58 / 50,63 kg
Det betyder att på en månad har
jag tappat 7,1 kg, 4 cm i midjan och 10,38 % av fettet.
Nu behöver jag gå ner i vikt 29,9
kg.
Så varför är jag inte sprudlande
glad? Jag få låta bli att grubbla, eller ska försöka i alla fall.
Det blir bättre, eller hur?
I tisdags har min konnektor gått
sönder. Den började krångla redan på morgonen och blev helt oanvändbar till
sista spolningen. Inget in eller ut, det vill säga den normala vägen, för
vatten sprutade överallt, haha. Tur att jag hade fått en annan från B i
måndags, så att det inte blev ett problem. Konstigt att de små rackarna inte
håller längre. Jag har ringt och frågade om jag kanske kan få en extra, för
tänk om det hände igen nu under alla helgdagar?
Så B ska ge mig en extra
konnektor på måndag.
Ha ni så bra i helgen =)
En ny månadsbild att beskåda,
inte så stor skillnad från förra månaden. Tyvärr så har jag inte några kläder
som sitter åt, men man kan alltid försöka att dra i tröjan, haha.
måndag 15 december 2014
Kontroll
Då var det dags för 4 – veckors
kontroll. Jag brukar sluta jobba vid 08:30. Jag jobbar i Rödeby. Besöket hos
Birgitta är i Karlskrona 9:30 och jag åker med buss, så det var lagom tid för
att jag inte ska stressa, trodde jag… Självklart så glömde jag hemma saker för
att korta slangen, man fick ju veta att man ska ha det alltid när man ska vara
hos Birgitta. Det är tur att jag har en snäll kompis på jobbet som kom en kvart
tidigare och jag kunde ta en tur hem innan besöket. Det visade sig i alla fall
att jag behövde den inte, så det hela var bara onödig stress.
Jag vägde 5 kg mindre sedan sist,
så Birgitta var nöjd med mig. Och är B nöjd så känner man sig extra glad och duktig,
haha.
I lördags har jag ”fuskat” och
ätit kanske lite mer kaloririka maträtter plus att jag faktiskt åt kladdkaka
med vispat grädde. Jag ångrar inget! Så även om jag hade sista biten i munnen
när jag reste mig för att spola och det mesta åkte ut, så var det så himla
gott. Jag tror inte att jag någonsin spolade så noga annan mat jag åt. För den
lila kakbiten tog jag 5 fem påsar vatten.
Nu ska jag njuta av min ledighet,
för nästa gång jag jobbar är onsdag till torsdag passet.
En sak till. Som vanligt en
varning till andra ”nybörjar - aspiranter”. Passa er för rårivna morötter!
Jag rev de så fint och de var så
goda, haha. Tyvärr så har de tendens att klumpa sig i magen. Alltså det blir
inte jätte stopp men stopp blir det! Och så klart fick jag kateten först idag,
så sugrör var användbar även på jobbet, lol.
Ha ni så bra =)
fredag 12 december 2014
Dags att jobba
Så nu var det dags att börja mina helgpass. Ska jobba fredag
till lördag och söndag till måndag. Hoppas att allt kommer att gå bra, för jag
ska träffa Birgitta direkt efter jobbet på måndag. Jag ska ha 4 - veckors
kontroll. Som det är nu, så är jag bara nöjd. Gillar däremot inte lasarettets
våg, haha. Den visade sist 1,2 kg mer än min egen våg. Jag hade tänkt på varför
det är sådan skillnad. Jag menar att de inte visar lika kan jag fatta, men så
mycket? Men jag väger mig hemma alltid på morgonen efter toa besök och i bara
underkläder. Det är annat än efter frukost med jeans och tröja på hos Birgitta.
Fast även den på lasarettet borde visa att jag har gått ner i vikt. Och för att
vara ärligt så bryr jag mig mer om vad min egen våg visar, jag väger mig ju
minst en gång i veckan på den. Bara jag inte går upp nu! Jag får väl skriva hur
det gick när jag kommer hem på måndag.
En annan tanke har väckts hos mig. All framgång hittills med
viktnedgången gör att jag mår bra, men tänk om jag fastnar nu med en annan
besatthet. Att bevisa för mig och mest för andra att jag kan gå ner i vikt? Det
är ju så, att det går upp och ner med det som med allt annat i livet. Det är
jag medveten om. Men jag vet också att jag har lätt att dra ner mig i olika sorters
träsk.
Hur kommer jag att må när kroppen kanske säger stopp för ett
tag? Kommer jag att vara deppig? Kommer jag att skämmas? Kommer jag att ta till
hårdare åtgärder då vågen står stilla? Eller kommer jag att ge upp som så många
gånger förr? För det finns fortfarande ibland en känsla i mig att jag vill
vräka i mig mat som innan, ni vet bara äta utan att tänka på vad jag gör. Det
hela har varit så omtumlande, jag vet, än är det så nytt. Men det är ständig
kamp med mig själv och det kan kännas både lite tungt och roligt, riktig berg-
och dalbana.
Jag vet att det är ingen tävling, att jag gör allt detta för
att må bra. Och att jag gör det bara för mig själv. Men andras framgångar driver en
också...
Jag vill vara lika ”duktig” som andra. Jag vill bevisa att jag också
kan. Och ärligt talat är jag rädd för att jag kanske inte är det. Det är så
många kilo som jag måste gå ner för att uppnå BMI på 25, alltså normalvikt. Jag
borde ge mig lite tid och inte vara rädd att det tar just tid. Det är ju inte
som de säger, en snabbfix för viktnedgång, men fasiken jag vill! Jag vill vara
snabbt normalviktig person och sedan hålla vikten för alltid.
Åt andra sidan måste man tänka positivt. Jag har hittills
tappat i genomsnitt ca 3,4 kg i veckan. Om jag nu skulle tappa 1 kg i veckan i
fortsättningen (om det går bra, det är bara önsketänka sig), så borde det ta
bara 30 veckor! Och det betyder bara 7, 5 månader… Vad är det i jämförelse med
hela vuxna livets övervikt?
Jag får hoppas att till nästa jul ska jag
förverkliga min dröm. Usch, egentligen vill jag inte tänka på det, men kan inte
låta bli.
Ha ni så bra och trevlig helg till er alla!
torsdag 11 december 2014
Torsdag
Ja, mina vänner. Jag kan stolt
meddela er alla att jag har blivit ”tvåsiffrig”!!!
Herre gud! Om någon skulle säga
det till mig i somras så skulle jag bara skratta åt en.
Jag är så himla glad! Jag måste
göra något rätt med att äta och spola!
Jag
väger nu 98 kg. Det är alltså - 18 kg från startvikten och - 3,5 kg denna vecka.
Vet ni, jag började skriva den
här bloggen som en sorts terapi för mig. Att blotta sig inför andra var även
ett sätt att erkänna allt för mig själv. Sluta blunda och ljuga för mig själv.
Nu ser jag att det är också en sorts bekräftelse, att jag gör bra jobb, att jag
faktiskt lyckas dagligen. Det står ju på ”pappret”! Nu vågar jag säga till mig
själv att jag är bra som jag är, jag är stark, även om jag misslyckas ibland. Jag
gillar inte än hur jag ser ut, men jag gillar mig bättre än jag gjorde förr =)
Nu måste jag bara njuta, haha.
Ta hand om er, så hörs vi xD
måndag 8 december 2014
Mår bra =)
Jag har inget att klaga på! Jag
mår så himla bra att jag är nästan rädd att snart ska något gå fel. Plus att
mina problem med rinnande från hållet försvann också. Alltså, det kan hända
att, när jag rör på mig mer blir kompressen fuktig och efter natten kan den
vara lika så, men annars är det lugnt!
Jag har fått igång mina rutiner
med att äta regelbundet och faktiskt tar jag nu ett mellanmål mellan frukosten
och lunchen. Den bestå oftast av ett äpple eller annan frukt.
Det går riktigt bra med tuggandet
och med spolningar, förutom nyligen. Och jag ska säga er en sak: akta er för
hemmagjorda färsbiffar, luriga saker är de!
I söndags har jag gjort
potatisgratäng och biffar hemma. Allt var mjukt, saftigt och så himla gott. Jag
tuggade, men de förbaskade biffarna är ju malna redan… Det kan hända (hände mig
iaf) att det kanske sväljs lite för stor bit.
Jag var mätt och belåten, men
fasiken, det var stop med spolningen. Inget man inte kan åtgärda, men roligt är
det inte. Det är inget att gråta över heller, jag tar det nu med lugn och
tänker att det är ju bara början. Jag
kommer ju att lära mig av mina misstag.
Jag har fortfarande inte hämtat
kateten så det var bara att stoppa ett sugrör och tömma. Mina tidigare
panikkänslor var borta och jag tog mig metodiskt genom pärsen. Tack vore
tidigare råd från andra aspire - medresande och min mentors tips gick allt bra.
Måste säga att hela situationen
gjorde mig lite arg på mig själv. Att jag är så slarvig! Tänkte att jag inte
ska besegras av en biff! Frukosten hade jag mycket tidigt för jag skulle till
tandläkare idag, så jag var rätt så hungrig utan mitt mellanmål också. Därför tog samma mat till lunch idag som till
middag igår. Och det gick så bra. Ingen stopp!
Reglerna är ju enkla och välkända:
tänk och tugga! Resten ordnar sig.
Men i ärlighetens namn så måste
jag säga att maten hinner bli riktigt kall innan jag är klar med den. Är
fortfarande lite rädd att jag tuggar för dåligt.
Imorgon börjar jag mitt dygnspass
som ska avslutas med APT. Då blir det första gången jag kommer att fika med
mina arbetskompisar och spola efteråt. Jag får ta det lite lugnt, tänka mer på
tuggandet och vad jag stoppar i mig.
Jag hittade en jeansskjorta i garderoben som jag hade köpt för mycket länge sedan i storlek 54...
Då jag
köpte den visade det sig att storlekar var lite konstigt markerade för i
vanliga fall brukade jag rymmas i ett sådant tält, men nu fattades det typ 15
cm för att knäppa den. Jag orkade inte skicka den tillbaka, så den hängde där i
garderoben i ett sorglig hopp om att jag skulle använda mig av den, någon gång.
Den sorgen är borta, haha, jag ryms i den nu! Skön känsla måste jag säga, nu
fattas det bara nya byxor för att jag ska vara nöjd. Men för det och andra inköp tänkte jag
vänta tills mellandagsrea =)
Ha ni så bra så hörs vi på torsdag!
Spännande hur mycket jag ska väga då…
fredag 5 december 2014
Otroligt…
hur snabbt vänjer man sig vid en
känsla. Nu, när jag börjat med regelbundna spolningar kan jag redan inte vara
utan det! Jag var riktigt hungrig när jag kom hem efter jobbet.
Jag provade faktiskt att äta
polarbröd, det gick så himla bra att tugga men jag var jätte mätt efter 1,5
macka. Själva måltiden tog ju jätte lång stund och känslan av mättnad blev
större och större. Jag förstår nu vad andra menar med att man bara måste tömma
magen. Jag blev inte nöjd förrän jag var på toa och spolade. Helt otroligt att
man känner mättnad även efteråt.
Nu mår jag riktigt bra, ingen
ont, mitt lilla sår har läkt och det går så bra på jobbet med allt.
Jag är inte hungrig mellan
måltiderna men däremot sugen… Jag skulle gärna stoppa i mig något sött till
exempel. Självklart avstår jag nu, men har lovat mig en fet kaka direkt efter
maten då jag ska börja äta. Ska inte ens vänta, bara spola direkt, haha. Men
gud vad det ska bli gott, tror jag =)
I helgen ska jag bara njuta av
att vara hemma. Pyssla lite, laga god mat (som även jag kan äta) och
läsa/spela.
Det blir min första helg då jag
mår toppen och då vill jag bara ha det bra, utan några krav eller stress!
Ta han om er och ha en trevlig
helg.
torsdag 4 december 2014
Torsdag
Igår var min brukare och mina
arbetskompisar i stan. Där handlade vi julklappar och tjejerna åt indisk buffé,
jag nöjde mig med mineralvatten. Jag ska ju fortfarande äta mos och passerat
mat. Jag har lovat att på vägen hem ska jag köpa sushi till min son. Ja… jag
älskar sushi!
Jag är inte stolt över det jag
gjorde, men jag snodde en bit från honom. Jag tuggade febrilt, så att allt
tappade smaken, trodde att jag gjorde rätt. Åt sedan min mos och efter ca 20
min gick jag för att spola. Vatten gick in och bara lite grejer ut. Jag fick
panik. Hoppade, masserade, tryckte mer vatten, så jag kände mig sprickfärdig,
inget! Kopplade bort konnektor och gick till dator. Jag viste att min mentor
jobbar och inte får svara i telefonen så jag skrev på facebooken om det och
frågade vad ska jag göra nu? Blev faktiskt gråtfärdig över min dumhet.
Människor där sa att jag får
använda kateten för att ta bort stoppet. Jag hittade ingen katet!
Lotta skrev att det finns en trick
man kan använda sig av då är det ”vanlig” stopp. Man kopplar konnektor och
pumpar luften från den blåa slangen in i magen. In med mera vatten och töm.
Upprepa tills det finns ingen stopp. Det hjälpte! Boven i dramat var egentligen
jag, men jag ska skylla på en räka. Tack ni alla på fb med era tips och råd!!!
Usch, det tar nog ett bra tag
innan jag ska smaka på räkor ska jag säga, luriga saker är de =)
Idag är det torsdag och jag ska
jobba snart (går av på fredag morgon). Jag mår bra, har ingen ont, mitt sår
minskar och jag sover jätte bra på nätterna! Ändå känner jag mig trött och
sover en timme på dagarna, klarar helt enkelt inte mig till kvällen. Blir annat
på jobbet, men där klä man sig i sitt yrkes roll och det rullar på. Rör jag på
mig lite mer än vanligt så kan jag känna ont runt hållet, då åker min hand
automatiskt att stödja mage, haha. Sedan fryser jag som bara det! Nu blir det
att önska sig vetekudde till julklapp. Fast jag tycker att det är lite häftigt
att frysa… Vill inte byta ut det mot eviga svettningar.
Jag väger nu 101, 5 kg! Fasiken
va jag är glad!
Från 116 till 101 (får glömma för
en stund 0,5 kg, haha). Nu tror jag på, att jag kommer vara tvåsiffrig till jul
=) Vågar inte ens spekulera när jag vägde sist under 100 kg.
Jag vill avsluta med en sak som
jag har funderat över. De som gjorde ingreppet innan mig har sagt att de nu
sitter och njuter av maten, inte som förr. Jag gjorde inte det när jag åt min
sushi bit. Jag menar att, självklart fattar huvudet att man är mätt när man
äter sakta. Man går ner i vikt av mindre portioner för att man inte orkar att
tugga så mycket och man är glad. Men det där med finfördela maten i munnen så
att det blir mos gör att det inte blir ens gott. Min sushi smakade inte längre
sushi mot slutet. Hoppas att jag inte kommer uppleva så när jag ska tugga maten
senare för då blir det tråkigt. Jag ska fortsätta vilket fall som helst, men
jag gillar mat och nya smaker. Att ta bort smakupplevelsen blir inte roligt. Även
om jag vill gå ner i vikt så vill jag inte bli av med något jag kan njuta av.
Fast det är nu frågan om prioriteringar =)
Vi hörs, ta hand om er!
Mina fina arbetskamrater
tisdag 2 december 2014
Min nya kompis
Som jag skrev tidigare, så
jobbade jag nu mitt första pass efter ingreppet. Måndag från klockan 13:00 till
tisdag klockan 8:30. Det låter kanske fel nu det jag ska skriva, men jag var
lite glad att min brukare inte tillhör de människor som är otroligt intensiva.
Jag kunde utföra mitt arbete utan att känna att jag stressade eller var orolig
att det kommer gå fel.
Jag kände ingen smärta och sov
där så gott som det går att sova på jobbet, då man ändå har jour och måste vara
alert när det gäller =) Det blödde däremot och rann lite annat från hållet, men
det är ju inte så konstigt, jag rörde mig mer än jag gjorde hemma tidigare.
Efter jobbet åkte jag hem,
duschade, tog min aspire-kit och åkte till Birgitta för att få min ”peggy”.
Jag fått min slang kortat och
Birgitta sa att jag fått ett litet sår på ena sidan. Så det är bara att smörja.
Jag fick prova på att spola för första gången och åkte hem med en ny tid om två
veckor. Det svider lite och känns lite konstigt på magen, men jag vänjer mig
säkert snart.
Sitter nu och njuter av
mannagrynsgröt och kaffe. Ska spola första gången hemma om ca 20 min.
Nu har mitt nya liv börjat. Nu är
det bara upp till mig om jag utnyttjar på rätt sätt det nya verktyget jag fick.
Jag är mycket hoppfull och börjar redan drömma om sommaren, haha.
Här kommer min nya ”selfie”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)