Jag mår bra!

 

Det känns så himla skönt att kunna skriva de orden och mena det. Jag sover gott, men halv -vaknar när jag ska vända på mig, mer av ny vana än av behov. Jag sover fortfarande med handduken på magen, men idag var den torr.  Känner att det är lite spänt runt hållet ibland, det liksom svullnar lite och blir hårt som en liten boll. Jag har lärt mig nu att då är det dags att rengöra och ”tömma”. Då blir det bra igen och läcker inte under tiden där emellan.

Jag kunde inte låta bli att ställa mig på vågen idag. Tänkte att restaurangbesöket kommer att straffa sig, haha. Men det blev inte så farligt. Vågen visade 103 kg, så det är -1 kg från torsdag iaf.

Igår har jag gjort rotmos hemma för första gången i mitt liv. Självklar att jag har ätit det innan men aldrig gjort! Gud va det var gott! Fläsket åt min son, jag nöjde mig med bara moset. Jag vet att förr när något var så gott så åt jag vidare även om jag var mätt, just för att det var så gott. Även om jag tog en liten portion igår så orkade jag inte äta allt. Stoppade mig så fort jag kände att jag var mätt. Jag är glad för det. Det bevisar att det är ändringar på gång även i mitt huvud! Fast jag är hungrig nu hela tiden. Vill bara äta. Skulle jag banta som förr så skulle jag nu vräka i mig mat så att jag skulle hamna i en matkoma, få dåligt samvete och äta ännu mer för att jag skulle vara deppig och så skulle jag gå upp igen så in i bomben.

Nu är det bara väntan på min ”peggy” som jag ska ha på tisdag! Platt mage (eller plattare än nu, för den är inte liten än, haha) och jag kommer inte att fastna i saker och ting hela tiden.

Och jag får lära mig att spola, det bli så kul! 

Halleluja moment

 

Det är andra dagen jag vaknar utan smärta! Utan smärtstillande! Ni anar inte hur skönt det känns. Jag bara väntade på att smällen ska komma, och inget kom! Lite ömt är det bara runt hållet och när jag hostar men jag behöver inte ta några tabletter. Det klias däremot nåt fruktansvärt, haha. Humöret är så mycket mer uppe! Det kom i rättan tid också för igår har jag varit ute och träffat mina arbetskompisar. Självklart fick jag inte vara för lycklig…

När jag steg av bussen i stan kom det springande några tjejer. Jag försökte undvika mötet men vad händer då? En av de snurrade runt och small mig rakt i magen där slangen sitter.

Jag gick resten av vägen böjd och med ont i magen.

Mina kompisar och jag gick till Harrys, där fanns det buffé. Jag måste erkänna att jag fuskade och åt med dem. Har riktigt dåligt samvete för det. Det är första gången på över 5 veckor då jag inte räknade kalorier. Hoppas att det inte straffar sig för mycket, jag vågar inte ens kolla vågen. 

Jag hade ont när jag kom hem. Men jag tog mina tabletter först innan jag somnade och idag är allt ok.

På måndag ska jag börja jobba igen. Det blir spännande att se hur det kommer att funka och hur kommer jag att sova där.

 

Ha ni så bra =)

 

 

Torsdag

 

I dag är det exakt en vecka efter ingreppet. Jag mår fint eller ok, rättare sagt. Jag är iaf mycket glad att jag tog ledig så pass länge från jobbet som jag gjorde. Jag märker att när jag rör på mig mer, så ömmar det, svider och läcker mer än vanligt. Annars är det ok, som sagt ont runt såret bara. Fast jag är lite rädd, skulle inte vara första gången om ett oväntat smäll kom igen.

Ska börja äta lite annat nu. Det ska inte bli mer än 1000 kcal/dag. Köksvågen blir igen min bästa vän då jag ska ha mos och passerat mat.

 

Idag är det torsdag och jag väger nu 104 kg, det betyder att jag har 36 kg kvar att tappa! Med all illamåendet och kräkningar fattar jag inte att det visar bara – 1 kg…

Men som sagt det är bara början, ska först börja spola om en vecka. Är faktiskt optimistisk inför detta.

Imorgon ska jag träffa mina arbetskompisar vid kl. 16:00. Det är en planerad träff sedan länge, jag vet faktiskt inte vad vi ska göra, tror att tanken är att vi ska äta. Vi får väl se om jag kan äta något… Fast det spelar inte så stor roll, jag vill bara träffa mina kompisar =)

Vårt arbetsteam vann för ett tag sedan priset för arbetsinsatser på 7000 kr. För de pengar (plus lite annat som chefen ordnade) åkte vi till Ronneby, som jag skrev om tidigare. Nu är det del 2 av det. Undrar om mina kompisar kommer att se skillnaden i mitt utseende?

 

Ha ni så bra!

 

 

Här är en bild på tjejerna som hämtade vår vinst, med min fina mentor i mitten xD

 

Helt slut

 

Från och med torsdags har det varit berg och dalbana både fysisk- och känslomässigt.

Igår mådde jag rätt så ok tills kvällen kom. Jag tyckte att jag blev lite mer svullen och hård runt slangen och det började göra ont. Det rann mycket och jag fick byta kompresser hela tiden. Jag fick mer och mer ont ju närmare tiden kom då jag skulle lägga mig. Jag tog mina tabletter och försökte sova. Det gick inte, smärtan blev bara för mycket. Varför händer det alltid på natten? Jag kan inte ringa någon, inte prata på fb, är helt ensam med mina tankar. Jag får ofta panik och känner mig hjälplös dålig. Plus att mina tankar får sådana höjder att jag ser allt i svarta färger. Det gjorde så ont att jag faktiskt övervägde att ringa akuten, kändes som att jag bara ville riva bort slangen. Jag försökte sitta så stilla som möjligt och övervinna smärtan. Jag la mig först vid 4-tiden. Trodde att jag fått en infektion eller så. Jag sover nu med en handduk på lakanet och en mindre på magen, för att inte blöta sängen. Ska köpa skyddslakan på apoteket när jag orkar. Det luktade magsyra i morse och var genomblött.

Idag är magen inte så svullen, det gör mindre ont, men jag kräktes gala i morse.  Sitter och äter nu min hälsofil (tips från min mentor) och försöker känna efter. Jag rörde mig inte mycket i dag, typ toa, köket och det börjar kännas…

Jag hoppades verkligen att det var över nu med det mesta. Självklart att jag hade räknat med att det kan vara tufft, men nu får det vara nog. Jag orkar inte mer med smärta =(

Usch, jag bara gnäller, men jag är faktiskt helt slut. Och är man det, så är det inte så lätt att hitta positiva saker i tillvaro.

Jag får avvakta och se hur jag mår under dagen. Jag känner mig lite nere idag, lite ledsen också. Imorgon är det en vecka efter ingreppet och jag hoppas att nu allt bli bra.

 

Ta hand om er =)

Funderingar

 

Nu är det dag 5 med torsdag inräknat, för jag hade ingreppet vid 10 tiden. Jag hade tänkt mycket och skrev en det saker som jag kan se som negativa och positiva i dagens läge. Egentligen så spelar det ingen roll, för jag tycker att jag skulle aldrig göra något annorlunda, men det är så jag upplever det.

Jag ska börja med det jag tycker känns negativt just nu:

 

1.      Jag fortfarande mår lite illa.

2.      Jag har lite ont när jag byter position, när jag hostar (den förbannade hostan sitter kvar) och nyser.

3.      Jag har läckage… alltså det läcker vätska och en, hm, brun goja från hålet runt slangen, ibland rätt så mycket.

4.      Jag känner att jag har något i magsäcken, det känns att det finns slang där.

5.      Jag har fått halsbränna, undrar om det är typ, att min mage som försöker ”smälta” det som sitter där och producerar extra magsaft?

6.      Jag har inga byxor som sitter kvar på rumpan.

 

Positiva saker nu:

 

1.      Jag behåller maten nu, även om jag mår illa (men tal inga shakes).

2.      Jag har inte så mycket ont nu som jag hade förr, det går bättre och bättre. Sover tom på magen!

3.      Vätskan som rinner luktar inte illa, betyder att det inte finns någon infektion.

4.      Min hudsjukdom är på väg bort, med takten att jag tappar vikten.

5.      Jag behöver mindre tabletter, redan nu, för mina fetmaföljdsjudomar.

6.      Jag har precis börjat min resa till bättre, friskare och smalare liv.

7.      Jag har inga byxor som sitter kvar på rumpan!

 

Så egentligen det som känns negativ är bara små saker som kommer att försvinna med tiden. Och fördelar är stora redan nu. Så en gång till ska jag säga: jag skulle aldrig ångra det jag gjorde. Det är första gången i mitt liv som jag på riktigt ser en realistisk chans till att bli smal. Jag vet inte om det kommer att göra mig lycklig, men att det kommer att förändra mig ser jag redan nu. Och inte minst ger det mig en chans att leva längre!

 

Fjärde dag efter ingreppet

 

I natt sov jag bra. Vaknade bara då jag skulle vända på mig. Vilken skillnad från igår!

Jag mådde så himla illa igår. Kunde inte ens dricka mina shakes. Jag kräktes två gånger då jag försökte. Inte så roligt när man har ont i magen ska jag säga. Jag åt bara lite chiafrön under dagen. Jag hade jätte ont i magen och det var riktig pina. Kände mig lurad av min kropp. För jag mådde så bra i fredags och smällen kom senare som en chock.

Jag mår relativt bra idag, är bara lite öm och ont gör det när jag hostar, fast jag tar självklart mina smärtstillande. Jag rengör och smörjer 3 gången om dagen med min kräm runt slangen och det ser fint ut, fast det kommer ut lite ”goja”, så att kompresser är blöta. I natt blev mitt nattlinne blöt när jag låg någon minut på ryggen, då rann det vätska från hållet. Jag har börjat att vänja mig att sova på annat sätt än jag brukar vanligtvis göra. Man blir lite nojig över att man ska ”dra ut” slangen eller så. Jag mår däremot fortfarande illa och efter morgon nutrilett smoothie kräktes jag igen. Vet faktiskt inte vd jag ska äta för att må bättre. 

Just nu tar jag fortfarande lugnt här hemma, vågar inte riskera att smärtan kommer tillbaka. Det är så skönt att känna sig så omhändertagen i vanliga fall. Fast nu börjar det gå mig lite på nerverna, haha. Jag vet att min son är bara snäll och vill det bästa, men om han skulle bestämma så skulle jag bara sitta hela tiden. ”Mamma tänk att du var som huggen i magen” (lol) ”kan jag ge dig något” ”vill du ha vatten” ”behöver du hjälp” ”gör inte det” alltså stup i ett. Man får ju ont i rumpan av det bara, haha.

 

Det är lite konstigt att det som sitter på min mage puttar ut så mycket, fast jag tog bort svampen i dag. Det syns från under kläderna. Nu väntar jag bara att den 2/12 kommer då får jag min lilla ”peggy”, börjar spola och att det bli igen platt på magen.

 

Jag vill avsluta med att säga, att det är så skönt med människor som har gjort, gör och ska göra samma ingrepp. Vi alla har kontakt på facebook och kan ”gnälla” av oss. Få råd, tips eller bara skoja med varandra. Det är guld värd för alla förstår vad man skriver om! Jag har ju också min fina mentor som ger tips, tröstar och ringer mig. Och sist men inte minst min älskade mamma. Hon läser min blogg (med google översatt som är lite kass, haha) ringer, skypar och är en stor stöd för mig. Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad att jag har så många människor omkring mig som stödjer mig. Tack ni alla!!!

 

Ha ni så bra vänner =)

Än är det lite svullet runt omkring.

 

Helvetes natt

 

Jag vet inte vad som har hänt men i natt var det riktig helvetes natt. Jag mådde bra hela dagen. Hanterbar smärta, energi och gott humör. Jag la mig vid kl. 23:00, somnade på min vänster sida och allt var bra. Jag tog mina tabletter vid 22:00. Under natten skulle jag vända på mig, gjorde det försiktig, för jag vaknar nu när det ska ske. Någon sekund efter kom smärtan. Det kändes som en eld spred sig från stället där slangen sitter mot hela buken.

Alltså det kändes som någon började hela en frätande vätska sakta från topp till slut av magen. Jag kunde varken röra mig eller nå mina tabletter. Gråtande, mycket sakta och försiktigt satt jag mig till slut och tog en ny dos av smärtstillande. Jag steg upp och gick sakta i lägenheten, helt böjd och kunde knappt andas. Då kom paniken också. Tankarna att kanske tillhör jag de som har otur? Att magsaften rinner ut i buken? Klockan var 2:45 då smärtan blev lättare. Jag la mig i slowmotion och tänkte kolla om det händer igen om jag ligger på höger sida. Då kände jag att samma sak har börjat igen. Vände mig så snabbt det gick och väntade ut det värsta. Jag vet inte när jag somnade, skraj och mycket orolig för det som kan hända.

Jag vaknade igen vid 07:30 helt stel och med smärtan i musklerna, för jag sov i samma position hela tiden. Jag försökte vända mig för att se om det kommer tillbaka men allt var lugnt. Så var det som hände? Ingen aning men jag är glad att det var över. Hoppas att det var en gångs händelse. I dag mår jag bra igen. Weird!!!

 

Ha ni en fortsatt trevlig helg

 

Efter ingreppet

 

Jag viste från andra att det kommer att göra ont så jag förberedde mig noggrann! Telefon i närheten, check! Dricka och tabletter i armsavstånd, check! Bok, check (viste inte om jag pallade att läsa, men)! Myskuddar och pläd på plats på soffan, check! Allt detta innan jag åkte för ingreppet. Min son tog ledigt, bara för att vara med mig och ge mig stöd. Gulliga, snälla och älskade ungen! Han brydde sig inte om jag förberedde mig ”på allt”, haha, ville vara till hands.

 

Vi åkte hem och jag satt mig i soffan. Efter ingreppet mådde jag inte så bra, då menar jag direkt efter. Och sedan, efter ett tag kom SMÄRTAN då bedövningen släppte. Hur förberedd man än är, så blir det som att få en smäll. Jag vill absolut inte skrämma någon men så var min verklighet. Det är inte första gången i mitt liv som jag känner ont. Men nu är det för en bra sak skull! Och smärtan går ju över!

Jag tog 2 alvedon 665 mg och 1 voltaren, fick hjälp att lägga mig i sängen. Efter ett tag kunde jag somna. Jag steg upp själv utan hjälp och mådde mycket bättre. Smärtan var helt ok att hantera. Det gör ont när jag ändrar positionen, hostar, osv, annars är det lugnt. Och jag är helt säker att det blir mycket bättre imorgon!

 

Jag vill tacka allpersonal som tog hand om mig i dag. Ni var toppen. Sedan vill jag tacka alla snälla människor på aspire facebook sida. För att ni delar med era upplevelser, ge goda råd och stöd. Och sist men inte minst vill jag tacka min fina mentor och hennes bror, för inspirerande bloggar! Man kan lära sig så mycket av det ni skriver. Och Ann-Sofie du är guld värd med dina råd till mig!!!! Man får helt annan inblick i vad som ska hända då blir det så mycket lättare att hantera och förberedda sig på allt. Hoppas bara att jag kan inspirera och hjälpa andra som ni alla gör. Fan, nu blev det nästan Oskars tal, haha.

 

Jag återkommer till er med vidare rapporter, när det finns något att skriva om, lol.

Ha ni så bra! 

En ny kompis

 

Jag glömde att lägga upp en bild på ”en ny kompis” som ska sitta på min mage i två veckor.

Den 2/12 får jag byta ut honom mot min ”peggy”. Bilden blev tagen ca 30 min efter ingreppet.

Och då syns det än linjer som de ritade på min mage, haha.

 

 

Ingreppet

 

Igår var en hemsk dag för mig. Jag tror att nervositeten gjorde mig så orolig att jag gick hemma och kände mig plötslig hungrig och jäääätte sugen. Jag skulle kunnat äta vad som helst. Jag luktade på maten, godis, allt! Helt tokigt! Jag smakade inte på något, men fasiken, jag skulle veka om ingreppet var inte idag. Sedan kunde jag inte sova, usch…

 

Och nu var det dags. Jag var förberedd så gott det går och trött (somnade runt tre, tror jag) och skraj.  Jag tog lite semester för jag viste ju inte hur länge jag skulle må dåligt. Ville liksom vara helt bra innan jag skulle jobba igen. Min snälla chef har sagt till mig att om det skulle behövas mer så ordnar vi det. Jag hoppas bara att det inte ska behövas!

Min före detta man tog ledigt från jobbet för att jag skulle slippa åka buss ditt och tillbaka. Mycket snällt och jag är tacksam för det!

Jag kom till Karlshamn innan 10. Vanligtvis röker jag, men nu tog jag bara nikotinplåster. Tänkte att det bli bättre att inte röka innan ingreppet. Ska säga att det var lite svårt, ciggen är tyvärr min tröst, som mat i vanliga fall. Jag får ta tag i detta lite senare, en sak i taget…

Jag kom ihåg hur det gick sista gången jag gjorde gastroskopi. Det var i samband med gallblåsaoperation. Några stenar hamnade i gallvägar och skulle tagits bort med hjälp av ingreppet. Jag ska säga att de fick sova ner mig… Personalen tryckte ner slangen och jag drog ut den. Jag hade känslan att jag skulle kvävas till döds! Hur fasiken ska det går nu, tänkte jag.

 

Jag gick till kassan och sedan upp till mottagningen. Där mötte mig Mikael, Ina och Birgitta. Jag blev vägd och de kollade mitt blodtryck. På plats var även Henrik, som vi alla träffade innan och en assisterande kirurg som heter Erik (hoppas jag stavar hans namnrätt). Jag fick nål i armen och bedövning i halsen, miniform och sedan nån spray. Efter bara några sekunder kände jag inte att jag svalde så snabbt funkade det! Sedan fick jag Midazolam i armen och efter det kommer jag inte ihåg något… Jag är säker att jag kände 2-3 stick i magen. Men annars? Nothing! Vet inte hur allt gick till, haha. Hoppas att jag inte var för stor besvär =) Personalen var lugn, rolig, så himla proffsig och trevlig.

Jag fick veta att ingreppet pågick i 12 min. Längre tid tar allt annat runt omkring.

Efter ingreppet fick jag vila, vet inte hur lång =) Jag hade mycket ont efteråt då fick jag smärtstillande i form av 3 tabletter. Det tog lite tid och smärtan blev hanterbar.

Just nu har jag lite ont i halsen (riktigt lite) och om jag inte rör på mig så känner jag inte smärtan i magen, bara att den är lite spänt. Fast jag hostar än och då är det inte roligt. Ärligt talat så vågar jag inte röra på mig heller… Kommer att undvika det så länge jag kan, för då gör det jädrans ont, men iaf inget jag inte kan hantera. Vi får väl se hur bli det efter att deras tabletter slutar funka.

Jag är iaf glad att det är över!

 

Vi hörs snart

Bilderna

 

I dag ska det bli lite extra städning här hemma. Orkade inte göra något förra veckan och det min son gjorde ”räcker inte”, haha, fast jag säger det inte till honom =) Jag vet inte hur jag ska må snart och skulle inte vara lugn om det var massa skit i hörnen. Ni vet det är typiskt jag, alltså ”mamma städar bäst”.

 

Dags för bild nr 2. Jag har bestämt mig att ta en bild i månaden för att se om det syns någon skillnad. Ingen av de bilderna är förskönade. Alltså jag menar, att jag försöker se ”bättre ut” när jag är bland folk. Jag drar in magen, sträcker på mig och hoppas att det ser mindre fett ut i mina ”tältkläder”. Nu ställer jag mig så som jag är, helt avslappnat i kroppen fast inte så avslappnat mentalt. Jag tycker fortfarande att det ser förskräckligt ut, usch. Ni anar inte hur påfrestande det är att stå framför kameran, ta av alla försvar som man bygger upp. Visa alla och mig själv hur groteskt jag ser ur. Jag vet att det inte går att dölja att jag är överviktig och alla ser det dagligen. Men på något sätt är det så att ”finns det inte på bild så finns det inte dokumenterat” och då är det lättare att hantera det. Jag kommer att köra lite bildspel när jag uppnå mitt mål och då kommer jag att le, hoppas jag…

Hittade min sons gammal t-skirt som satt lite mer åt på kroppen, för att visa mina ”fina” former, lol. Tyvärr så syns det inte så mycket på de bilderna, att jag gått ner en del, men det kommer! Fast jag måste säga att jag ser själv att, det är lite annat när jag tar på mig mina kläder… Plus att jag upplever att min kropp har blivit, hm, mjukare? Vet inte riktigt hur man ska förklara det. Nu hoppas jag bara att min lever har minskat tillräckligt!

 

Jag har gått ner 11 kg från den 9/10. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag vägde ”så lite”, lol.

Mått den 9/10 och 19/11

 

Vikt:  116  / 105 kg                                                                            

BMI:  42,6 / 38,6

Cm i midjan: 117 / 108 cm    

Kroppsfett: 62,1 (tydligen räknade jag fel förut) / 55,3%

Vikt på fettet: 72,04 / 58 kg                                                                    

 

Jag behöver gå ner i vikt 37 kg för att uppnå normalvikt och BMI på 25.

 

Imorgon är det dags, ingreppet! Gud, jag är så nervös!!! Hoppas bara att jag kan sova lite i natt. Jag ska inte äta något från kl. 00.00 (inte för att jag gör det annars) och dricka bara klara vätskor, typ kaffe utan mjölk, te, vatten. Jag får inte dricka något efter kl. 07.00.

 

Håll tummarna för mig är ni snälla!

 

Och så, var så goda och genomlid min uppenbarelse igen, lol.

                                                            13/10                                19/11

 

 

Väntan

Första dag helt feberfri!!! Är däremot lite svag och fortfarande hostig, och ärligt talat så var det en helvetesvecka.  Bisolvan är för tillfället min bästa vän.

I helgen blev jag oemotståndlig sugen på något sött! Jag åt faktiskt ett hav bar av nutrilett, cappuccino smak. Ska aldrig prova igen. Det var varken gott eller dämpade sött suget. Seg massa med obeskrivlig smak, alltså det smakade varken choklad eller cappuccino. Hellre blir jag utan, faktiskt, plus att det var vansinnigt massa kcal, borde ta 100g äpple istället (63 kcal) =)                                                                                                                          

WoD är ute sedan torsdags och min son har redan två char på lvl 100 och började geara up dem (med dc och massa lagg på world server i början). Jag är lite sotis, men vad kan man förvänta sig från top guild spelare som han är? Jag har inte ens börjat questa, det bevisar hur dålig jag var. Det har aldrig tidigare hänt att jag inte orkade spela vid nya expansioner. Och jag ska levla alla mina 9 chars, så småningom. Nu har inte så bråttom iaf. Kommer att vänta lite mer, har annat på hjärnan, haha. Förlåt min jargong och för de som inte fattar, så skriver jag om ”world of warcraft”, online spel som jag har spelat i åta år nu =)

Nu är det bara tre dagar kvar! Känns att jag verkligen vill att det är över. Jag kommer inte att jobba mer innan det är dags för ingreppet. Skulle ha ett pass från 19 till 20 men jag tog semester redan då. Ska vara i Karlshamn den 20/11 redan klockan 10 så det är befogat. Jag ska äta bara mina shakes och puddingar. Fått för mig att jag kommer att må bättre om jag inte äter annat, då magen inte ska behöva jobba mer för att smälta maten. Första veckan efter ingreppet är ju fortsättning på fastan och jag tror inte att man ha så stor aptit då i alla fall. Jag tror även att det är bra att dricka sin mat då också.

Jag är alltid orolig när jag inte har kontroll över saker. Nu menar jag inte att jag är kontrollfreak, men som då jag inte kan påverka vad som händer med mig. Självklart att jag litar på människor som ska ta hand om mig, men en del av rädslan finns där.

Tittade på en film om en kille som har tappat mycket vikt, vilken kille alltså! http://newsner.com/2014/11/mannen-tar-av-sig-trojan-det-han-visar-ar-hans-osakerhet-det-har-ar-sa-fruktansvart-modigt/ 

Ärligt talat så skrämmer det mig lite, vill vara lika optimistisk som han. Jag menar han är så ung och det ser ut som det ser ut, hur kommer jag att se ut då? Vilket fall så tänker jag lite som han, att det är värd! Resten kommer att ordna sig på något sätt.

Jag återkommer på onsdag, då får ni en ny bild, ha ni så bra tills dess =)

Torsdag

 

Jag mår inte alls bättre idag. I onsdags morgon hade jag bara 37,5 och hoppades att det bli över nu. Men under dagen kom feber tillbaka med 38,8, och jag var så hostig så att jag hade svårt att andas. Jag skulle jobba i morgon och på söndag men jag orkar inte. Provade alla möjliga huskurer och gjorde absolut inget hemma. Tanken var att må bättre så fort som möjligt. Tyvärr smittade jag min son, så nu mår han lika dålig som jag. Jag ringde till vårdcentralen och fick så kallas ”akut tid” hos läkare i dag kl. 8:00, för jag har ont i bröstet och jag har mycket låg blodsocker, så jag ofta är yr. Normalt vid infektioner brukar man ha lite högre sockervärden. När jag pratade med diabetessköterska innan fastan sa hon att jag skulle ta normala doser av min diabetesmedicin.  Nu har de konstaterat att jag får minska med en tablett, något positivt i det hela. Annars sa läkaren att det är ett virus och att jag ska vila mig och stanna hemma… En annan positiv sak är att mina hudproblem minskar med takten att jag tappar vikten. Så nu kommer jag att ha paus med medicineringen. Mindre tabletter! Ingen värk i lederna!

Att vara sjuk är både tråkigt och jobbigt. Puls att mina extra helg-pengar försvinner också!

 

Det är min tredje vägning och jag väger nu 106,8 kg då blir det 9,2 kg mindre än jag vägde vid första vägningen. Jag har inte ätit mer än 700 kcal/dag och det var bara shakes. Orkade inte äta eller laga mat. Så jag fattar inte varför jag gick ner bara 0,9 kg? Kanske är det så, att kroppen säger ”nu får det vara nog, äntligen får du vara frisk eller så bantar du, orkar inte ta hand om två saker samtidigt”? Men, som jag sa tidigare, jag får vara nöjd att det går neråt och inte uppåt, oavsett om det är i kilo eller hekto.

 

Det är bara en vecka kvar till ingreppet och det börjar kännas på riktigt, allvaret menar jag.

Tusen tankar som snurrar och som tom mina dagdrömmar inte kan hjälpa till att ta bort.

Tänk om jag blev sjuk senare, nu hoppas jag att jag blir bra snart… Usch, tänk om jag kanske skulle missa själva ingreppet? Vitlök, ingefära, citron (saknas honung) och lite annat blir på menyn resten av veckan för att vara på den säkra sidan.

 

Ha ni så bra i helgen.

Sjuk

 

Så typiskt! Jag fick förklarning varför (i största delen) jag är så nere. Jag är sjuk. Feber, frossa, ont i halsen, kroppen och huvudet. Orkar inte sitta uppe, är yr också. Vill krypa i säng och tycka synd om mig själv. Blir också ledsen för att jag tappar så mycket pengar då är jag sjuk! Vill inte tänka på det, inte nu…

Dricker extremt mycket (springer på toa för det ännu oftare) och jag mår lite illa. ”Trycker i mig” bara shake för att ha något i magen. Tur att min son är så pass gammal att jag inte behöver ta hand om honom. Jag har absolut ingen lust att laga mat. Jag ser att han själv väljer lite enklare variant, han kan om han måste, men varför anstränga sig, haha. För honom är det tacos på menyn idag.

Hoppas att jag blir bättre snart, till helgen behöver jag jobba iaf.