Väntan
Första dag helt feberfri!!! Är
däremot lite svag och fortfarande hostig, och ärligt talat så var det en
helvetesvecka. Bisolvan är för
tillfället min bästa vän.
I helgen blev jag oemotståndlig
sugen på något sött! Jag åt faktiskt ett hav bar av nutrilett, cappuccino smak.
Ska aldrig prova igen. Det var varken gott eller dämpade sött suget. Seg massa
med obeskrivlig smak, alltså det smakade varken choklad eller cappuccino. Hellre
blir jag utan, faktiskt, plus att det var vansinnigt massa kcal, borde ta 100g
äpple istället (63 kcal) =)
WoD är ute sedan torsdags och min
son har redan två char på lvl 100 och började geara up dem (med dc och massa
lagg på world server i början). Jag är lite sotis, men vad kan man förvänta sig från top
guild spelare som han är? Jag har inte ens börjat questa, det bevisar hur dålig jag
var. Det har aldrig tidigare hänt att jag inte orkade spela vid nya
expansioner. Och jag ska levla alla mina 9 chars, så småningom. Nu har inte så bråttom
iaf. Kommer att vänta lite mer, har annat på hjärnan, haha. Förlåt min jargong
och för de som inte fattar, så skriver jag om ”world of warcraft”, online spel som jag har spelat i åta år nu =)
Nu är det bara tre dagar kvar!
Känns att jag verkligen vill att det är över. Jag kommer inte att jobba mer
innan det är dags för ingreppet. Skulle ha ett pass från 19 till 20 men jag tog
semester redan då. Ska vara i Karlshamn den 20/11 redan klockan 10 så det är
befogat. Jag ska äta bara mina shakes och puddingar. Fått för mig att jag
kommer att må bättre om jag inte äter annat, då magen inte ska behöva jobba mer
för att smälta maten. Första veckan efter ingreppet är ju fortsättning på fastan
och jag tror inte att man ha så stor aptit då i alla fall. Jag tror även att
det är bra att dricka sin mat då också.
Jag är alltid orolig när jag inte
har kontroll över saker. Nu menar jag inte att jag är kontrollfreak, men som då
jag inte kan påverka vad som händer med mig. Självklart att jag litar på
människor som ska ta hand om mig, men en del av rädslan finns där.
Ärligt talat så skrämmer det mig
lite, vill vara lika optimistisk som han. Jag menar han är så ung och det ser
ut som det ser ut, hur kommer jag att se ut då? Vilket fall så tänker jag lite
som han, att det är värd! Resten kommer att ordna sig på något sätt.
Jag återkommer på onsdag, då får
ni en ny bild, ha ni så bra tills dess =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar