Torsdag
Igår var min brukare och mina
arbetskompisar i stan. Där handlade vi julklappar och tjejerna åt indisk buffé,
jag nöjde mig med mineralvatten. Jag ska ju fortfarande äta mos och passerat
mat. Jag har lovat att på vägen hem ska jag köpa sushi till min son. Ja… jag
älskar sushi!
Jag är inte stolt över det jag
gjorde, men jag snodde en bit från honom. Jag tuggade febrilt, så att allt
tappade smaken, trodde att jag gjorde rätt. Åt sedan min mos och efter ca 20
min gick jag för att spola. Vatten gick in och bara lite grejer ut. Jag fick
panik. Hoppade, masserade, tryckte mer vatten, så jag kände mig sprickfärdig,
inget! Kopplade bort konnektor och gick till dator. Jag viste att min mentor
jobbar och inte får svara i telefonen så jag skrev på facebooken om det och
frågade vad ska jag göra nu? Blev faktiskt gråtfärdig över min dumhet.
Människor där sa att jag får
använda kateten för att ta bort stoppet. Jag hittade ingen katet!
Lotta skrev att det finns en trick
man kan använda sig av då är det ”vanlig” stopp. Man kopplar konnektor och
pumpar luften från den blåa slangen in i magen. In med mera vatten och töm.
Upprepa tills det finns ingen stopp. Det hjälpte! Boven i dramat var egentligen
jag, men jag ska skylla på en räka. Tack ni alla på fb med era tips och råd!!!
Usch, det tar nog ett bra tag
innan jag ska smaka på räkor ska jag säga, luriga saker är de =)
Idag är det torsdag och jag ska
jobba snart (går av på fredag morgon). Jag mår bra, har ingen ont, mitt sår
minskar och jag sover jätte bra på nätterna! Ändå känner jag mig trött och
sover en timme på dagarna, klarar helt enkelt inte mig till kvällen. Blir annat
på jobbet, men där klä man sig i sitt yrkes roll och det rullar på. Rör jag på
mig lite mer än vanligt så kan jag känna ont runt hållet, då åker min hand
automatiskt att stödja mage, haha. Sedan fryser jag som bara det! Nu blir det
att önska sig vetekudde till julklapp. Fast jag tycker att det är lite häftigt
att frysa… Vill inte byta ut det mot eviga svettningar.
Jag väger nu 101, 5 kg! Fasiken
va jag är glad!
Från 116 till 101 (får glömma för
en stund 0,5 kg, haha). Nu tror jag på, att jag kommer vara tvåsiffrig till jul
=) Vågar inte ens spekulera när jag vägde sist under 100 kg.
Jag vill avsluta med en sak som
jag har funderat över. De som gjorde ingreppet innan mig har sagt att de nu
sitter och njuter av maten, inte som förr. Jag gjorde inte det när jag åt min
sushi bit. Jag menar att, självklart fattar huvudet att man är mätt när man
äter sakta. Man går ner i vikt av mindre portioner för att man inte orkar att
tugga så mycket och man är glad. Men det där med finfördela maten i munnen så
att det blir mos gör att det inte blir ens gott. Min sushi smakade inte längre
sushi mot slutet. Hoppas att jag inte kommer uppleva så när jag ska tugga maten
senare för då blir det tråkigt. Jag ska fortsätta vilket fall som helst, men
jag gillar mat och nya smaker. Att ta bort smakupplevelsen blir inte roligt. Även
om jag vill gå ner i vikt så vill jag inte bli av med något jag kan njuta av.
Fast det är nu frågan om prioriteringar =)
Vi hörs, ta hand om er!
Mina fina arbetskamrater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar