Aspire

2 cm låter inte mycket!

 

I fredags har jag besökt Birgitta och jag kortade slangen. Det blev 2 cm som hon fick klippa bort, så nu kommer den inte fastna i allt. Och 2 cm är faktiskt en del när det sticker ut på magen!

 

Nu är jag jätte nervös. För idag kl. 13.00 ska vi vara i Karlshamn och min son kommer att få sitt ingrepp gjort. Jag vet att det kommer att gå bra men jag oroar mig iaf. Det blir så annorlunda när det gäller ens barn, även om barnet i frågan är en vuxen man, haha.

Han har gått ner 9 kg, lite mindre än jag då jag fastade.

Jag vet inte hur vi tänkte, men i mitt huvud skulle han börja fasta den 1/1… Han borde ha börjat, uppenbarligen, redan den 26/12. Men, men, gjort är gjort. Viktigaste att han har gått ner och att han är välkommen för att få sin slang i magen =)

 

Han är en kille som älskar att ligga på magen. Jag vet ju att det inte kommer att hända, iaf i början. Men jag försökte hitta på något som kan hjälpa honom.  Då kom tanken på en badring, haha. Rätt som det var bad jag min exman att köpa en på Jula och vi får se om det hjälper i framtiden. 

 

Ni vet, helst skulle jag velat att min son inte behövde göra något ingrepp alls. Jag tycker att han är en fantastisk ung man som han är. Omtänksam, respektfull, snäll, ja, inte perfekt men vem är det? Och det säger jag inte bara för jag är hans mor…

Men nu är det så att han är överviktig och har en del hälsoproblem som jag inte kan hjälpa honom med. Så jag ser aspire för honom som en chans för att må bättre inte bara fysiskt men även psykiskt. Jag är faktiskt glad att han tog den möjligheten att förändra sitt liv.

Han är för gammal för att jag skulle bestämma över honom. Jag kan fortfarande vägleda i visa aspekter men alla beslut ligger i hans händer nu. Men som en förälder vill man att ens barn ska må bra och skulle göra allt för att hjälpa till med hälsan.

Jag ser att, även om han försöker dölja det lite, (man ska vara tuff ju, haha) att han är glad att det börjar synas på kroppen redan nu.  Då blir jag också glad, såklart!

Älskade unge, jag hoppas att det ska gå bra för honom nu. Jag är lite orolig hur det ska går i framtiden med insulin och spolningarna. Men som jag sa förr, en sak åt gången. Jag vet att han klarar det också. Och vilka möjligheter kommer öppna sig för honom då även han få bättre självförtroende och vågar/vill mer! 

Nu känns det att jag har varit jätte virrig in mitt skrivande idag, men det är bara för att jag sov så dålig, är nervös och redan druckit mycket kaffe. Ni får ursäkta mig, det blir bättre nästa gång.

Tänk om två veckor står vi på toa båda två och spolar, hihi.

 

 

Ta hand om er, så hörs