Aspire

Dagen ”D”

Efter lång väntan äntligen hände det och min son opererades. Vi fick tid kl. 9.30 och sedan ett telefonsamtal att tiden blev ändrat och han skulle vara i Karlshamn redan klockan 7.30. Eftersom han skulle opereras under narkos så var det viktigt med att duscha både på kvällen och morgonen. Så jag var uppe redan klockan 4 och han vid 5, haha.

Strax efter 6 var Martin, jag och hans pappa på väg till lasarettet. Vi kom ditt några minuter efter 7 och kassorna var inte öppna än. 

                                        Här står vi i väntan på att kassorna ska öppnas =)

Vi kom till avdelningen och blev välkomna av en mycket trevlig sköterska med namnet Maj-Lis. Som vanligt kollade de allt som skulle kollas och Martin fick byta om.

Strax därpå kom Maj-Lis och berättade att tyvärr blev det ändring i planerna och han skulle inte opereras nu. Det blev miss och tiden ändrades. Jag behöver inte säga att det blev en pina att vänta längre, men vad ska man göra…

Erik, kirurgen som opererade Martin, hälsade på oss och berättade hur operationen skulle gå till. Om de inte hittade en ljuskälla igen så skulle Martin få ett annat snitt ovanför naveln där kameran skulle in. Men om allt skulle gå bra skulle de sätta slangen som vanligt fast fortfarande under narkos.

Under tiden fick Martin ett dropp med glukos och insulin. Tyvärr sockret höjdes för mycket och droppet blev bortkopplat efter bara halvtimme. Henrik, Micke och Birgitta kom till oss vid hav nio och Martin togs för operation strax efter tio.

Det tog lite mer än en timme och vi fick besked att allt gick bra. De behövde inte snitta honom extra mycket! Skönt att det gick så bra och att de är så himla professionella.

Vi fick komma till uppvaket efter operation och där skulle Martin ligga minst en timme. Han hade mycket ont så han fick smärtstillande även där, det resulterade att han fick stanna en timme till, haha.

Mikael och Henrik kom och ”monterade” knappen och kortade slangen. Efter det var det bara att vänta en stund innan vi fick åka hem. Martin fick även en spruta mot illamående eftersom han kräktes. Vi hämtade rullstolen och vi rullade honom till bilen för han var lite snurrig, men envis som synden att han ska hem!

Vi kom hem vi 15:00. Trötta som vi var sov en stund (skönt att han kunde somna). Konstigt nog så klagade han mer på ont i axel än i magen. Det gör han även idag. 

Självklart är det inte så att han kan springa eller så, men han mår faktiskt mycket bättre än jag har gjort efter mitt ingrepp. 

Just nu har han ont men det är mycket hanterbar med hjälp av mediciner.

Vi är mycket tacksamma för all hjälp och bemötandet vi fick igår. Vi vill båda även tacka hela teamet för så bra arbete de utförde =)

Nu är det bara att vänta ut smärtan och läkningsprocessen och börja ett helt nytt liv. 

Ta hand om er så hörs vi.