Strul
Det
är aldrig roligt att vara sjuk. Jag är dock mycket bättre idag och kommer att
kunna jobba imorgon. Och det är jag mycket glad över.
Problemet
här hemma är att Martin inte är så bra som vi väntade oss. Alltså det är inget
fel på honom när det gäller ingreppet. Han är helt återställt och kan tom ligga
på magen! Ingen smärta någonstans, det går jätte bra med att tugga och spola
också. Det som är lite skrämmande är han socker fall.
Man borde vara lite
insatt i diabetes typ 1 för att förstå problematiken men jag ska försöka
förklara.
Innan
fastan och sedan ingreppet behövde min son s.k. långtidsverkande insulin, både på
kvällen och morgonen i 32 och 26 enheter. Sedan till varje måltid behövde han
s.k. korttids eller snabbverkande insulin.
Dosering av den andra varierade
beroende på hur mycket han åt och hur mycket kolhydrater han stoppade i sig.
Men doserna var mellan 20 till 45 till måltider.
Vi räknade med att det kommer
att ändras. Vi fick minska insulinets doser redan under fastan. Nu när han äter
vanlig mat, dock passerat, räknar vi att doserna borde vara mindre pga.
tömningen. Självklart måste man experimentera för att kunna lära sig hur kroppen
funkar och vi väntade oss att det kan vara lite upp och ner.
Det
är mycket konstig och faktiskt oväntat att han sjunker med sockret så himla
mycket. När han kollar glukos värden på morgonen så ligger han mellan 5-6,
alltså normalt (förklarar senare varför). Sedan äter han frukost, ta ca 20
enheter insulin, väntar 20-30 min, tömmer och kollar socker igen efter en
timme. Då ligger han plötsligt mycket högt. Han väntar halv timme till och då
plötsligt ligger han på ca 12 – 14 (det är mycket för högt). Han får ta en
extra dos insulin för att sänka glukosen.
Sedan
är det lunch. Samma procedur upprepas som vid frukosten med bara ca 10 enheter
insulin (med mer mat än till frukosten) och efter en timme är det 5 till 6 på
mätaren!
Han
äter sin middag (tar inget insulin alls) och sedan börjar cirkus. Han
blodsocker sjunker! Vad han än äter och som sagt utan insulin så sjunker han
till 2,5 och till och med lägre så att mätaren kan inte visa annat än
”low”.
Sist var han så låg så snabbt att
till och med hans tunga domnade och han blev helt skakig. Då finns det inget
annat alternativ än att stoppa i sig snabbt sötsaker och försöka höja
blodsockret till normalnivå igen.
Efter
denna ”behandlingen” får han i alla fall äta typ en banan eller annan frukt för
att kunna ligga på 5-6.
Det som skrämmer oss är att när han ska sova sjunker
sockret igen. Det händer varje natt då han vaknar vid 2- 3 tiden och är mycket
låg. Då börjar stressen för att höja blodsockret igen.
Det är jätte jobbigt och
vi vet inte vad vi kan göra åt det.
Att minska långtidsverkande insulin doser hjälpte
inte, lika lite som att inte ta något insulin alls till maten! Just nu är det
bara att vänta till måndagen då hans diabetes sköterska ska ringa oss och prova olika taktiker inför natten.
Det
känns lite oroligt för mig att jag ska bli borta hemifrån på mitt dygnspass.
Jag vet att han är vuxen människa, men man blir så sårbar och snabbt dålig
med socker fall.
Hoppas
att det ordnar sig snart.
Ha
ni så bra så hörs vi =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar