Aspire

Baby steps

Ni vet den känslan då man vill lägga av med allt? Alla har nog någon gång upplevt det. I mitt fall var det rätt så ofta. Med att sluta röka, sluta banta, sluta med andra saker…. Jag orkade helt enkelt inte, gav upp och hamnade oftast i destruktiva beteenden.

Efter min viktuppgång började det röra sig neråt igen och även om jag var lite deppig så hittade jag motivationen och massor av förklaringar (så klart!) varför det gick som det gick. Jag blev glad att det började röra sig neråt på vågen. Sedan kom det vecka då jag hade extrem ont i magsäcken. Jag kunde inte spola alls. Provade, kämpade och gav upp. Det gjorde helt enkelt för mycket ont. 

Jag har fortfarande ont men inte mer att jag kan uthärda det och jag försöker nu med omeprazol, så kanske det hjälper.

Och vad hände då när man inte kan spola bra? Jag var tillbaka på 88,4 kg vikt! Så nu i torsdags blev jag inte överraskad precis med ledsen blev jag i alla fall. Kändes lite som att svarta moln vill inte lämna min himmel. Jag kunde inte ens skriva av mig, allt kändes bara skit och mina tankar gick åt att bara lägga av, som vanligt ska jag säga.

I fredags pratade jag med min fina mentor och det blev lite bättre. Jag tror egentligen inte att jag ville lägga av med aspire men det var helt enkelt slut på all motivation.

I lördags ställde jag mig på vågen när jag kom hem från jobbet och jag väger 87,9 kg.

Jag vet att det går upp och ner i veckan och att man inte ska bry sig om det, väga sig bara en gång per vecka för att få rätt resultat. Men jag behövde lite uppmuntran.

Så nu ska jag ta ”baby steps” med min viktnedgång, ska inte förvänta mig något, bara ta det som det är och göra mitt bästa. Men största resan får jag göra i huvudet, som vanligt.

Ibland undrar jag vad är det för fel med mig egentligen… Nog med gnäll, nu till något mycket roligare.

Martin har gått ner 5 kg på de två veckor som han började tömma och han mår mycket bättre nu. Hans sockerfall är under kontroll och han behöver inte stoppa i sig extra mat!

Sammanlagt har han gått ner 15 kg och till och med han börjar se att det är skillnad =)

Jag vill ta tillfället till akt och svara på en fråga som jag fått några gånger.

Frågan lyder: ”Om du ska nu spola ca 30 % av den maten som du äter, varför då inte äta 30 % mindre?”

Som ni säkert förstått så har jag, som många andra överviktiga personer, problem med maten. Jag kan bara jämföra det med andra missbrukare som alkoholister, narkomaner, spelmissbrukare, ja, you name it.

Jag kunde helt enkelt inte kontrollera min ätande. Jag provade allt möjligt under alla åren och till slut konstaterade jag att jag helt enkelt inte klarar det själv och behöver hjälp.

Skulle människor säga till en annan missbrukare: ”ta bara ett glas mindre eller spela bara på lotto…” De andra missbruken kan man faktiskt hålla sig undan genom att undvika det som utlöser de, men vad gör man när man inte kan leva utan mat?

Aspire är ett fantastiskt verktyg som hjälper mig och många andra med mitt problem. Jag bara måste citera en kvinna som gjorde ingreppet förre mig:

”När folk frågar så är det så lätt att dra upp tröjan och peka på knappen samt säga att det är denna som hjälper mig. 
De jag pratar med blir ganska ofta helt fokuserade på själva spolandet och fastnar där i tanken på hur äckligt det är med mat från magen. De lyssnar inte på fortsättningen.
I själva verket så är spolandet bara en del i hela sammanhanget. Först och främst så är det tuggandet ju. 
Lär man sig inte det så funkar det inte. Att vara medvetande i sitt ätande. Inte medvetslös! I ätandet lägger jag in allt från att välja mat, tillaga mat, äta samt spola.
Motsatsen till medveten är medvetslös. Jag kan fortfarande äta medvetslöst för det är ett gammalt beteende som sitter så djupt kvar, och det är lätt att hamna där igen. Att använda Aspiremetoden är att lära sig att inte äta medvetslöst utan medvetet.
Det går åt tid och ork. Det är enklast att välja den lätta vägen vilken är snabbäten mat och den är oftast mer kaloririk. Mat som du kan köpa eller laga som du är van vid. Varför blev du överviktig?
Så när jag presenterar denna metod i fortsättningen så ska jag börja med att berätta att det viktigaste är att ge sig själv TID!!! Och, att denna metod ger mig möjlighet och hjälp att göra det. Tid att tänka! Tid att tugga! Tid att spola! Tid att gå ner i vikt! Ingenting behöver gå så snabbt!
Att ge sig själv tid är alltså det viktigaste i denna metod.
Ja, jag vet… jag har pratat om mitt "Fast-Forward-trick" förut, och ibland måste man ju anpassa sig till omgivningen. Känslan är dock bättre om man låter det ta just TID! Det är min erfarenhet.
I denna tanke vill jag också påminna om vad jag belyst innan. I USA heter metoden Aspire Assist. Utrustningen är "Assistenten". Du är chefen över arbetet och tar hjälp av assistenten för att få viktminskningen att fungera. När du nått ditt mål behöver du ingen assistent längre, men du står där med ditt beteende. 
Ta dig tid att lära dig grunderna i normalt ätande för att kunna leva HELA livet ut! Själv är jag absolut inte "hemma" vad gäller mitt beteende, och det är ett dagligt arbete att leva!”

Fantastiskt skrivet och jag skulle intet kunnat förklara det bättre! Jag har lång väg att gå än och ibland är det svårt. Men jag ska INTE ge upp som alla andra gånger i livet.

Ha ni fortsatt trevlig helg, jag ska nu åka till jobbet =)