Vägning och utekväll
Då var det dags igen. Jag har varit ”duktig” och promenerat,
inte stoppat i mig massa onödiga saker och spolningarna gick bra. Jag hade
hoppats på ett bra resultat.
Idag väger jag 91 kg, så det 0,8 kg från förra veckan. Jag
kan inte klaga! Det är ner och jag mår bra =)
Min son däremot mår inte så bra. Han har svårt att gå på sin
diet även om han håller till den. Det är en sak att klara detta när det är 4
veckor men nu är det mycket längre och vi vet inte när det ska sluta. Han har
ringt diabetesläkare och väntar nu på tiden för att träffa henne. Han har ont i
magen och även om han är på sina 1000 kcal/dag så ökar hans blodsocker igen. Det
är den konstiga reaktionen han har när han inte äter. Det betyder att det blir mer
insulin och igen mer hungerkänsla. Huvudvärk och trötthet är konstant så jag
vet inte vad vi ska göra. Om läkaren säger att det inte går att fasta längre så
kanske måste han låta bli att få slangen? Tråkigt att det kan gå på detta viset,
men hans diabetes i nu läge är viktigast. Även om själva ingreppet skulle
hjälpa honom att må bättre, gå ner i vikt och i samband med detta även minska
insulin intaget på längre sikt, så kanske går det inte iaf… Vi hoppas att
beskedet kommer snart och att det ordnar sig till det bästa. Jag vet att
röntgen är beställt men troligen kö är lång. Diabetessköterska som han pratade
med sa att det är svårt med ge råd om en diet där han ska sina 1000 kcal, då
det inte vill att man fastar vid diabetes typ 1 överhuvudtaget. Jag frågade om
han tycker om det är värt mödan och om han vill avsluta, men han vill prova ett
tag till. I nu lägget hoppas han att det inte blir viktuppgång. Så länge det är
fortfarande minst minus 9 kg så är han glad.
Det är svårt för mig som mamma att inte veta vad jag ska säga
till honom eller vad jag kan göra för att hjälpa honom mer. Det jag kan bidra
är att laga kalorifattig mat, då jag har mer kunskap och intresse i detta än
han. Och självklart att stödja honom i vad han än bestämmer sig för! Men jag
ser att han bli lite ledsen för allt och hur glad han är för min skull. Jag vet
att även han drömmer om att minska i vikt. Så det gör ont i mitt hjärta att
inte kunna säga med säkerhet att det ordnar sig snart =(
Idag ska jag ut och äta med mina arbetskollegor. Jag har köpt
en klänning! Jag har inte haft en klänning på mer än 20 år, haha. Jag vet att
det är många kg kvar som jag behöver att tappa, men jag kände mig fin i den och
då spelar det ingen roll vad andra tänker, lol.
Här kan ni se mig i somras.
Och här är jag 25 kg gladare, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar